Det finns en rad olika begravningssätt att välja mellan och vid ett dödsfall är det många val som måste göras. Ibland har den avlidne redan själv bestämt hur och var hen vill begravas, men i andra fall är det upp till de anhöriga att fatta alla beslut. Vi ska nu gå igenom olika begravningsalternativ.
Till att börja med måste det beslutas om hur den avlidne ska begravas, i en kista eller i en urna. Enligt svensk lag så får den avlidne inte begravas direkt i jorden såvida inte askan sprids.
I Sverige är det vanligast att kremeras. Det innebär att den avlidnes kropp placeras i en enkel kista som sedan placeras i en kremeringsugn. Den aska som blir kvar efter kremeringen mals ner till ett fint stoft för att sedan placeras i en urna.
Enligt den svenska begravningslagen måste en avliden människa gravsättas eller kremeras inom en månad. Om man väljer att kremera kroppen så får askan förvaras i upp till ett år innan den sprids eller gravsätts. Då får man längre tid på sig att förbereda begravningen och samla alla familjemedlemmar.
Oavsett om kroppen ska begravas i en kista eller kremeras och begravas i en urna så behövs det alltid en kista. En kropp ska nämligen alltid läggas i en kista inför kremeringen, detta på grund av arbetsmiljövänliga skäl.
Om den avlidne eller de anhöriga har valt kista som begravningssätt så är det vanligt att man väljer en finare modell. Man väljer ofta en kista med vackra utsmyckningar eller av finare träslag. Det finns alternativ i alla prisklasser, modeller och träslag. Det finns vackra kistor för begravning att välja mellan för både vuxna och barn.
Vid kremering så är det vanligare att man använder en enklare modell. Den saknar då ofta både utsmyckning och inredning. Det finns speciella, enkla träkistor som kallas för direktkremeringskistor. Dessa används endast för kremering och inte för begravning och jordsättning.
När det kommer till urnor så finns det en otroligt stor mängd vackra alternativ att välja mellan. Här kan man verkligen välja en urna som visar den avlidnes personlighet. Det finns urnor i alla slags prisklasser och material, bland annat trä, koppar, keramik, natursten och glas.
Att välja rätt urna är en känslomässig process, precis som när man ska välja en kista. Om urnan ska gravsättas i jorden så måste den vara tillverkad av ett biologiskt nedbrytbart material. Det är dock ingen nödvändighet om den istället ska placeras i en urnkammare eller liknande.
Man kan välja att ha med urnan på begravningen om kroppen har kremerats innan ceremonin. Om kremeringen sker först efteråt kan man istället ha en kista under ceremonin. Om urnan finns med vid begravningen så är det vanligt att välja en extra fin urna.
Det är inte bara begravningssätt som måste väljas, utan även rätt typ av gravsättning. När man väljer begravningssätt så måste man ha den kommande gravsättningen i åtanke. Det är nämligen vanligare att välja en utsmyckad kista om den avlidne ska begravas i den. En vackrare urna är ett om omsorgsfullt val om den avlidne ska begravas i urnan.
Det är inte alltid en kista eller urna behövs vid själva begravningen. Det gäller till exempel om askan ska spridas ut eller grävas ner, ofta i en minneslund på kyrkogården eller griftegården.
En kistgravplats är det naturliga alternativet för de som vill bli begravda i en kista och få en gravsten rest som minne. Då sker en begravning som efterföljs av en kistsättning så snart tjälen har släppt i marken om begravningen sker på vintern.
Man kan välja att ha en gravsten även om man begraver den avlidne i en urna. Det kallas begravningsplatsen för en urngravplats. För båda alternativen så gäller att platsen upplåts i 25 år. Man kan sedan förlänga den tiden med ytterligare 25 år mot en avgift.
När man väljer något utav dessa alternativen så får man en gravsten med den avlidnes namn på. Gravplatsen kan sedan dekoreras med blommor och ljus. Det går ofta bra att begrava ett flertal kistor eller urnor på samma gravplats.
Ett annat begravningssätt är att välja en askgravplats. Det är ett begravningssätt där den avlidne får vila tillsammans med andra, samtidigt som platsen där urnan har sänkts ner märks ut. Oftast markeras den med en namnplatta som innehåller samma information som en gravsten, det vill säga namn, födelsedatum och dödsdatum.
Till skillnad mot en urngravplats så krävs det ingen skötsel och all utsmyckning placeras på en gemensam plats. Om man väljer en askgravplats efter begravningen så får anhöriga delta vid urnsättningen. På så vis vet de var den avlidne ligger begravd.
Många väljer att bli begravda i en minneslund. Då finns det ingen gravsten som markerar begravningsplatsen, utan istället får den avlidne vila tillsammans med andra på en gemensam gravplats. Var askan finns utströdd eller nedgrävd får de anhöriga inte veta utan det är helt anonymt. En fördel enligt många är att det inte krävs någon skötsel.
I en minneslund finns det en gemensam plats för ljus och utsmyckning. Dessutom finns det ofta vackra fontäner, blomsterplanteringar, sittbänkar och liknande.
En askgravlund är ett alternativt begravningssätt för de som tycker om idén med en gemensam gravplats likt den i en minneslund, men som inte vill att det ska vara lika anonymt. I en askgravlund grävs askan ner eller sprids ut, men de anhöriga får inte veta var.
Den avlidne får en namnplatta med samma information som på en gravsten som markerar att hen vilar i gravlunden. Namnplattan placeras dock inte på samma plats som askan, utan på en gemensam plats för just namnplattor. Det finns även en gemensam plats där blommor och ljus får placeras av de anhöriga.
Det finns även kistgravlundar där avlidna som inte har kremerats kan begravas på en gemensam plats. Både i en kistgravlund och i en askgravlund får de anhöriga ofta medverka vid gravsättningen.
När begravningssätt och gravsättning är valt, så måste även själva begravningen planeras. Det finns många begravningsalternativ att välja mellan. Att välja begravningssätt och gravsättning kan ofta upplevas som en svår och jobbig uppgift. Det är alltid en känslomässig uppgift att begrava en anhörig. Själva begravningen är även den känslosam, men här finns det gott om utrymme att göra ceremonin personlig för att hylla den avlidne.
Det finns jordbegravning, kremationsbegravning, urnceremoni och direktkremation att välja mellan.
Vid en jordbegravning hålls en ceremoni i kyrkan eller kapellet och därefter sänks kistan med den anhörige ner i jorden med de anhöriga närvarande. Det blir ett sista avsked för alla anhöriga.
Om man inte önskar ha en religiös begravning så kan man välja att ha en borgerlig begravning. Då sköts ceremonin av en borgerlig officiant istället för av en präst och alla religiösa inslag saknas. Här kan man som anhöriga istället välja sånger, dikter eller annat som man önskar bidra med till det sista avskedet. Även vid en borgerlig ceremoni så har man kistan eller urnan på plats.
Vid en kremationsbegravning så ska den anhörige kremeras innan själva gravsättningen kan ske. Begravningsceremonin sker då med kistan på plats och de anhöriga tar avsked vid kistan som sedan skickas till kremeringen.
Vid en urnceremoni så har den avlidne kremerats innan begravningen och vid begravningsceremonin finns då urnan ofta på plats. Därefter sker en urnsättning eller spridning av askan beroende på vilket begravningssätt man har valt.
Det är inte alla som önskar ha en begravningsceremoni och det är inte heller något som är obligatoriskt. Om man av någon anledning inte vill ha en ceremoni, då kan man välja en direktkremation som begravningsalternativ. Vid en direktkremation kremeras kroppen utan ceremoni och gravsätts sedan.