Förutom den stora sorgen innebär dödsfall mycket arbete för de nära och kära. Allt från att anordna begravning med allt det innebär till att lösa det juridiska runt den avlidne. Alla som är folkbokförda i Sverige har rätt till gravplats i den kommun eller stad man är folkbokförd i när man avlider. Det är möjligt att söka dispens och bli begraven på annan ort.
Man kan underlätta för de efterlevande genom att förbestämma var och hur man vill bli gravsatt och vem som ska ta över dödsboet.
OM man inte har förbestämt i förväg vem, eller vilka som ska ärva dödsboet, tillfaller den efterlevande make och arvingar som i sin tur kan välja att ta ansvaret eller ej. Det kan finnas flera dödsbo-delägare.
En bouppteckningsförrättare uppmanar dödsboet att inom 6 månader från dödsfallet att anmäla en gravrättsinnehavare. Dödsboet till den avlidne anmäler till huvudmannen, som kan vara kommunen, församlingen eller pastoratet om vem eller vilka som blir gravrättsinnehavare.
Gravrättsinnehavaren behöver nödvändigtvis inte vara delägare i dödsboet. Däremot är det dödsboet som tar beslutet om vem eller vilka som får bli gravrättsinnehavare. Gravrätten och gravplatsen är i de flesta fall automatiskt giltiga i 25 år. Därefter behöver gravrättsinnehavaren betala en avgift för att behålla gravplatsen.
Gravrättsinnehavaren har skyldighet att platsen inte ser värdig ut. Om fall av vanvård kan huvudman tar över rätten.
Beroende på hur den avlidne är begraven har gravrättsinnehavaren olika rättigheter;
För att gravrättsinnehavaren ska ha full gravrätt måste den avlidne ha kistgravplats eller urngravplats. Med full gravrätt har man rätt att bestämma gravsten och vem eller vilka som ska begravas på samma plats. Även om man som gravrättsinnehavare kan påverka mycket finns det fortfarande bestämmelser för olika kyrkogård och olika gravkvarter. Gravrättsinnehavaren måste få godkänt av de som förvaltar gravplatsen om vilken gravsten, färg modell och budskap som finns på den.
Vid de flesta fall får gravrättsinnehavaren begravas på samma plats.
Den som är begravd på askgravplats eller kolumbarium har färre rättigheter. Gravrättsinnehavaren får i detta fall inte bestämma utsmyckning så som gravsten. Det gör begravningshuvudmannen som oftast är Svenska kyrkan, kommun eller pastorat. Gravrättsinnehavaren får bestämma vem som ska begravas på platsen.
På minneslundar och askgravlundar har man ingen gravrätt.
Gravrättinnehavaren får ett gravbrev från gravplatsens huvudman där det framgår att denne har rättigheter på angiven gravplats. Uppgifterna förs även in i gravregistret.
Dödsboet ska i första hand bekosta begravningen. Om det saknas pengar i dödsboet kan socialförvaltningen i kommunen bekosta vissa utgifter. Själva gravplatsen är kostnadsfri första 25 åren. De täcks av skattepengar. Därefter kan gravrättsinnehavaren förlänga rätten mot en kostnad.
Om någon annan avlider och gravrättsinnehavaren bestämmer att personen ska begravas på samma plats gäller gravrätten ytterligare 25 år från senaste dödsfallet.
Om nuvarande gravrättsinnehavare inte kan eller vill fortsätta ha ansvaret för gravplatsen kan gravrätten överlåtas till någon annan. I detta fall måste överlåtelse meddelas till huvudman. Om gravrättsinnehavaren avlider och ingen nära anhörig har möjlighet att ta över rätten, tillfaller den huvudman som ansvarar för gravplatsen. En gravrätt får inte överlåtas eller lämnas tillbaka till huvudman mot betalning.