Historien bakom den svenska minnesstenen
För att förstå den tid som har varit och hur människor levde och tänkte förr kan man studera de fysiska spår och historiska dokument som lämnats kvar. Dessa kan säga otroligt mycket om den tid och även det samhälle som människorna levde i, vilket gör dem till mycket betydelsefulla arvedelar inom historisk arkeologi. Eftersom att minnesstenar från förr är skapade i just stenmaterial innebär det att de kan bevaras länge. Det i sig innebär att källmaterialet är omfattande och även varierat. Stenarna har även bidragit med mycket viktig information om hur stenindustrin fungerade under den industriella revolutionen.
Vi har kommit långt i utvecklingen och idag finns det moderna återförsäljare som erbjuder sina kunder allt från att själva designa sin personliga gravsten till att få den utformad av duktiga designers. I denna artikel kommer vi att gå igenom historian bakom den svenska minnesstenen, och hur vägen har sett ut från tidigt 1800-tal till 2000-tal.
Tidigt 1800-tal
I början av 1800-talet, år 1815 för att vara specifik, förbjöds alla minnesstenar som placerades inuti kyrkan. Innan dess var det vanligt att rika och välbärgade personers stenar placerade i kyrkor eller gravkapell. Vanliga människor, vilket majoriteten av befolkningen var, begravdes under mindre jordkullar och fick ingen minnessten vid sin gravplats utan en enklare trämarkering. Efter förbudet 1815 började de rika personernas stenar flyttas ut på kyrkogården, och svenska kyrkogårdar utvecklas snabbt till att bli mycket välvårdade platser med påkostade och exklusiva minnesstenar. En trend sett till utformning under den här tiden går att koppla an till antikens Rom och Grekland där man verkar ha hämtat mycket inspiration. Den tunna stående kalkstenshällen är vanligt förekommande och man prydde både fram- och baksida på stenen med text och utsmyckning.
Mitten av 1800-talet
I mitten av 1800-talet börjar det gå att identifiera influenser från antikens Egypten i stenarna. Ett exempel på detta är bland annat den klassiskt obeliskformade minnesstenen som börjar lyftas på svenska kyrkogårdar. Utöver obelisken ser man dessutom en ökad popularitet i mindre diskreta stenar med infällda detaljer i bland annat marmor och biskviporslin. Vanligt var det att man adderade detaljer i biskviporslin med motiv liknandes skulpturtekniken relief. Vid ungefär 1980 börjar man dessutom se fler minnesstenar utformade som doriska kolonner och stammar. Detta blir en trend som lever kvar väldigt länge och ända fram till tidigt 1900-tal går dessa stenar att identifiera.
Sent 1800-tal
Mot slutet av 1800-talet blir det tydligt att de tidigare mindre och provinsiella stenhuggerierna blir industrialiserade och effektiviserade anläggningar. Ny modern teknik möjliggör för anläggningarna att snabbt och effektivt producera fler stenar på kortare tid, vilket såklart är revolutionerande och resulterar i att marknaden öppnas för fler. Men i takt med att allt fler har möjlighet att köpa och montera minnesstenar på kyrkogårdarna, blir även de rikas stenar mer exklusiva och högklassiga. Så även om kyrkogårdarna plötsligt fyllts med avsevärt fler minnesstenar, kan de rika fortfarande skilja sig från mängden med sina stora och unika kreationer. Under den nationalromantiska trendens tid börjar dessutom så kallade bautastenar att dyka upp bland svenska minnesstenar. Bautastenarna var, som namnet skvallrar om, ofta enormt stora och inte sällan grovt uthuggen i granitsten.
Från tidigt 1900-tal till idag
De enorma och relativt klumpiga bautastenarna blir dock inte någon långlivad trend och vid 1920-talet börjar de ridderligt utformade jugendstenarna ta plats. Det är dessutom under denna period som debatten kring kyrkogårdens helhet börjar, och man börjar diskutera hur man kan uppnå ett mer harmoniskt och symmetriskt intryck på kyrkogården. Debatten resulterar i striktare riktlinjer kring minnesstenarnas design och storlek, vilket i sin tur resulterar i att stenarna blir allt enhetligare i sina utseenden. Under 1990-talet började reglerna för hur minnesstenar får se ut mjukas upp igen och man märker nu att människor börjar skapa mer individuellt formade stenar. Asymmetriska former blir allt vanligare och det klassiska stenmaterialet byts ut mot alternativa material som förenklar produktion, underhåll och även komplettering av text och dekor.
Vad kommer vi se i framtiden?
Hur de svenska minnesstenarna kommer att se ut i framtiden är svårt att säga. Men det vi kan vara säkra på är att de sannolikt kommer att, precis som dåtidens stenar gör, avspegla sin tid och sitt samhälle.
