Att prata med barn om döden kan kännas både svårt och läskigt. Många vuxna vill skydda barn från svåra och skrämmande saker som döden. Det kan vara svårt att veta hur mycket barnet förstår och vad man egentligen kan säga.
I denna artikel går vi igenom hur barn i olika åldrar förstår döden och hur man ska prata med barn om döden.
Förståelsen för döden varierar hos olika barn. Rent generellt kan man dock säga att deras sätt att uppfatta döden följer deras olika utvecklingsfaser. I denna artikel pratar vi om 4 olika faser: barn under fem, barn mellan 5-9 år, barn mellan 9-12 år och tonåringar.
Det finns olika sätt att prata med barn om döden beroende på vilken ålder barnet är.
Barn som är under fem år förstår ofta inte vad döden egentligen innebär eller att alla någon gång kommer dö. Det är därför viktigt att vara konkret med små barn. Förklara varför personen har dött och var öppen för att svara på frågor.
Genom att vara lyhörd på barnets frågor kan du enklare förstå vad det är barnet egentligen undrar över och vad som behövs förklaras mer. Små barn processar ofta svåra händelser långsamt, vilket innebär att vikten av att prata lugnt är stor. Det kan även behövas att man förklarar samma sak vid flera olika tillfällen.
Det är även vanligt hos små barn att reagera med att gråta oftare och ett ökat behov av närhet. De vill helst vara nära hela tiden och vill inte skiljas från sina föräldrar eller nära anhöriga. Att fokusera på att ge barnet extra mycket närhet och omsorg är viktigt.
Vid denna ålder börjar man förstå mer vad döden innebär men man kan fortfarande tro att den döde kommer kunna tillbaka. När man pratar med barn om döden i denna ålder är det därför viktigt att alltid vara tydlig. Använd inte begrepp som “somnat in” eller “gått bort” om någon har dött, eftersom barnet kan uppfatta det som att situationen inte är definitiv och att den avlidne kan komma tillbaka.
Barn i denna ålder börjar ofta inse att andra i närheten kan dö och vikten att skydda sin familj och sina nära blir allt större. Fokusera på att ge mer tid och närhet till barnet, fysisk beröring är extra viktigt för barn i denna ålder.
Barn mellan 9 och 12 år har vanligtvis förstått att alla kommer dö en dag. De har även insett att döden är evig och att den döda inte kommer att komma tillbaka. Det är lättare för barn i denna åldern att förstå att det inte behöver vara någons fel att en person dör, livet kan bara ta slut.
Barn i denna ålder tenderar ofta att bara orka hantera sin sorg i korta perioder. De kan leka och vara glada en stund, för att någon timme senare gråta. Låt barnet få sörja på sitt egna sätt, det finns inga rätt eller fel i sorgearbetet. Ställ frågor om barnet verkar orolig över någonting.
Barn som är i tonåren har förståelse vad det är som har inträffat och förstår att det kommer påverka framtiden för hela familjen. Det är vanligt att tonåringar känner att de behöver ta ett vuxenansvar och väljer därför att stänga in sina känslor. Ofta kan tonåringar reagera genom att vara ledsen eller utåtagerande. Det är vanligt att man blir mer inåtvänd och får mer skuldkänslor.
Det är viktigt att fortsätta visa att man bryr sig om tonåringen. Även om tonåringen ger dig otrevliga svar och drar sig undan är det viktigt att visa att man är tillgänglig om det skulle behövas.
Alla barn behöver förstå vad det är de upplever och att döden är svår. Att barnen får ställa frågor som leder till ärliga svar är viktigt. Låt frågorna som barnet ha få styra samtalet när du ska prata med barn om döden.
När man ska prata med barn om döden är det av högt värde att dela sin sorg och minnas den avlidne tillsammans. Det rekommenderas att titta på bilder och prata om den avlidne, samt saknaden, tillsammans. Att ta med ett barn till kyrkogården är också en bra idé. Man kan då minnas och hedra den avlidne vid personens gravsten.
När man ska prata med barn om döden kan det vara en bra idé är att läsa en bok tillsammans. Välj en bok som handlar om döden och börja samtalet där. En rekommendation är barnboken Stig, en berättelse som gestaltar både sorg och saknad från ett barns perspektiv. Boken handlar om hur en frånvarande person ändå kan vara närvarande och att relationen inte tar slut bara för att personen dör.